a good day then, is a normal day now
okej jag ska förklara. man känner hur livet här blir bättre och bättre. småsaker som innan kunde göra min dag är nu min vardag. innan så kunde jag bli jätte glad om någon hejade på mig eller om jag pratade med någon speciell, men det är så det är idag. jag kanske inte har uppnåt lika mycket som jag hade tänkt, men jag är endå så nöjd med mig själv, och btw jag har 5 månader kvar att uppnå en massa annat.
nu har den andra terminen kommit igång på riktigt, och i gym (idrott) just nu så är det simmning på schemat. i USA så kan inte alla simma kan jag börja med. enligt någon statestik så är det 68% african americans och 52% hispanik som inte kan simma (eller var det tvärt om?) vilket är väldigt mycket. jag tror det var typ 20% vita som inte heller kan simma. skrämmande siffror faktiskt. det konstiga är att första lektionen så tar man ett simtest, simma TVÄRS över bassängen först crawl, sen rygg och vara under vattnet i 5 sek. om man inte klara detta så fär man inte vistas på djupt vatten, men det är inte så att någon anstränger sig för att lära sig att simma....konstigt?
annars så rullar allting på
vem vill inte stjäla en skolbuss?
